4 Kapitlet

 Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna; 

 ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt. 

 Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter». 

 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 

 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt. 

 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!» 

 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud. 

 Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar. 

 Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar? 

 I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. -- 

 Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder. 

 Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när. 

 I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder. 

 Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv. 

 När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig. 

 Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen! 

 Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem. 

 Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder, 

 I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. 

 Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder. 

 Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger? 

 Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru. 

 Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet. 

 Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar. 

 Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom. 

 Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder. 

 Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.» 

 Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var. 

 Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu. 

 Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.» 

 Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.